- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
86

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.

min officerscorps, att jag igenkände detta vara konungens
ordres, att jag respekterar och lyder dem, så väl nu som jag
det alltid tillförne gjort, tog min sabel på väggen och lemnade
den till major de Frese. Mina närvarande officerares
bestörtning, det mummel, som tillkännagaf deras häftiga känslor,
deras tårar, som strömmade och vittnade om deras ömma
deltagande uti den orättvisa mig öfvergick, allt detta gaf mig
de ojäfaktigaste vedermälen om deras tillgifvenhet. Jag kände
mig deraf ljufligt smickrad, och mitt samvetes tillfredsställelse
njöt deraf lika som en ny styrka, hvilken upplyfte min själ
vida öfver det våld man mot mig öfvade. Som konungens
ordres till kommendanten innehöllo, det han på det
noggrannaste borde försäkra sig om mina papper, gaf jag
place-majo-ren genast mina nycklar till byrå och skrifbord, visade
honom allt och bad honom taga hvad honom behagade. Jag
behöfde ingenting dölja och hade intet att frukta. Detta allt
verkställdt, gick jag in till min hustru och syster, berättade
hvad som händt, och bad dem vara tranquile; der voro äfven
några vänner tillkomne. Alla voro ganska bestörte och
bedröfvade; men mitt sinneslugn tillfredsstälde dem. Min hustru
tog genast sitt partie att följa med, hvilket jag ej kunde neka
henne, ehuru årstiden var den svåraste och resan skulle ske
norra vägen. Jag gick åter upp uti min kammare, der Fresen
ännu var sysselsatt att revidera mina papper. — Fresen
pro-ponerade mig att följa sig upp till högvakten med tillåtelse
att öfver natten få hvila hos honom, hvilket mig högeligen
förargade, så att jag med någon ifver svarade, att Kongl. M:t
har befallt, det jag skall arresteras och föras till Stockholm,
men icke att jag dessförinnan skall insättas uti något
arrest-rum; jag hoppas derföre få sofva öfver natten uti mitt hus,
hvarest Ni eger makt att bevaka mig, huru ni åstundar, men
icke utan våld låter jag föra mig härifrån i afton. Härtill
svarade alla mina officerare med en mun: Öfversten skall
sofva i sitt hus i natt, och bjuder någon till att taga honom
härifrån, så skall blod rinna först. Härvid tillkom
kommendanten, hvars onekeliga skyldighet jag tror det varit, att sjelf
annoncera mig arresten, så väl efter han och ingen annan
hade konungens ordres dertill, som ock i anseende till den
gamla vänskap, vi många år med hvarannan som kamrater
plägat, ehuru han under detta kriget äfven emot mig fört en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free