Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu. Aah! Hi! hi! Ho! ho! ho! skrattade han efter mig,
då jag fortast möjligt gjorde helt om och flydde.
Veckan gick och på lördagskvällen sade jag till
honom: — Ni reser ju på måndag, inte sant?
Han nickade och skrattade.
— Då är det slut med forellfisket, som ni har en
liten ”svaghet” för.
Han märkte inte alls ironin.
— Å, jag vet inte, sade han och kluckade av skratt.
Jag stiger upp i morgon och gör ett sista energiskt
försök.
Jag blev sålunda dubbelt säker på min sak och
gottade mig medan jag gick hem.
Tidigt på morgonen följande dag såg jag honom gå
förbi med ett nät och en linnepåse och med Bellona i
hälarna. Jag visste, vart han tänkte sig, och tog en
genväg över betesfälten och klättrade genom buskagen
upp på toppen av berget. Jag följde, samtidigt som
jag såg till att jag ej blev sedd, bergryggen en halv
mile, tills jag kom till ett slags naturlig amfiteater
mellan bergen, där den lilla floden störtade sig ned
genom en djup klyfta och längre ned stoppade upp i
en liten fjällsjö liksom för att vila sig och dra andan.
Det var där, han brukade fiska. Jag satte mig ned på
bergkammen, från vilken jag kunde se allt vad som
tilldrog sig, och tände min pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
