Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Texten av Mål-roo eller Roo-mål efter LSB, W 56 med varianter ur övriga kända handskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskildt Studium ifrån de andre. [1] Sin Archimedem reformatum,
hölt han på sistone föga tåf, sade sig nu haa hittat på bättre
greep, dem han i sin Linea Carolina wille wijsa. Män denne
Linea Carolina bleef inte tryckt meer än til ett arck eller tu.
Myckit läste han Platonis skriffter ok des commentarier som
Ficinus etc. Dock på sistonne älskade han mäst däd som war
kortwilligt, som Plauti ok Aristophanis Comoedier, Horatii ok
Juvenalis Satyrer. Torde wäl ok stundom taa’ Petronium i [2]
handen, så gammal som han war. Citerade ofta dän främste Vers’n
af Persio: O *curas[3] hominum O! quantum est in rebus inane!
En gång mä’ iag[4] war hoos honom, skickade Booktryckiar’n
Niclas Wahnkijf till’n, ok begärde meer Materia på den booken,
att sättia, mädan däd förre war nu alt fullsatt[5], då suarade han:
hälssa du Wahnkijf, ok fråga honom[6] om iag skall sitt’ ok
pijn-ut ögone på mäg för hans skull. Där mäd gick gesällen
bort, måste taga på ett annat arbete, ok Stiernhielms bleef så
liggiande, ok ligger än i dag.
43. Älskade dygd ok ähra meer än somlig lära.
Däd andre hans lyte war at han stundom taalte något
twifwel-achtigt om den Christne religion, hälst när han fick något i
hufwudt. Om Gud, himmelens ok jordens skapare talte han
myckit wackert. Huru Gud är god, dock aflåter icke att straffa
thet onda, genom then ordning som han ibland människiorne
ha’r insticktat, att täd goda som är allehanda dygd gåfwor ok
ägor skall blij älskat, männ alt ondt som är odygd, feel ok brist,
skall blij hatat ok ratat. För all ting recommenderade *han[7]
sinnes redligheet ok godhet. I ären unge sade han en gång
öfwer måltijden åt oss sine tilgifne, ok iag är gammal, ok troor
mig, att ingen ting är så kosteligit som ett godt namn ok ryckte.
Ok däd får man när man så ställer sig att den ene som
kommer här, den andre därifrån, den tridie från Öster, den fierde
från Wäster, alla *sanna[8] mäd en munn at N. är god ok redlig[9]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
