Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man i långa vintermånader framför en värmande brasa…
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När man i långa vintermånader framför en värmande brasa bläddrat i bladen af någon latinsk författare, hvars flödande vältalighet ändock icke förmått fängsla våra tankar, så verkar den första solstrålen från en blånande luft likasom ett trollslag. Raderna löpa icke längre räta för ögonen, bokstäfverna blekna småningom och försvinna. Alla, Cicero, Lavins, ja sjelfva Horatius måste förlåta, att de åter få intaga sina fordna platser på bokhyllan och blifva lika dammiga, som förr. De dubbla rutorna, klistrade med akademisk vältalighet, måste åter vandra uppför vindstrapporna och der förbida den aflägsna vintern. Vårluften spelar in genom de öppnade fönsterna och helsar från södern. Och hvilken lyssnar icke gerna till den hviskande bjudningen, att vandra ut och se, huru skapelsen småningom knoppas. Den nya rocken, nyss hemkommen från skräddaren, måste för första gången pryda de sprittande lemmarne på den unga studenten. Våren sväfvar icke så i de blå rymderna och diktar, att den alldeles förgäter den så kallade låga verkligheten; den låter icke blott de lifvande vindarne uppfriska de dufna blommorna i fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
