Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 298 —
»Är du glad åt att vara kvar hos pappa,
min älskling?» frågade han, då Maj en
eftermiddag satt på hans knä, och de små systrarna
hoppade och lekte omkring henne.
Han strök Majs kind och såg henne in i
iögonen med en blick, som i sin djupa, innerlighet
blef nästa,n skygg.
Maj skrattade till, ett barnsligt, skälmaktigt
skratt, och slog armarne kring faderns hals,
»Skulle jag inte vara glad åt att vara hos
min älskade, älskade pappa!» hviskade hon och
la,de hufvudet mot Eugens bröst.
Eugen tryckte henne intill sig; ha,n vågade
knappast andas, af fruktan att hans andetag skulle
besvära henne, där hon satt inkrupen i hans famn.
Aldrig, — icke ens då lifvet gaf honom sina
rikaste skatter, då han hemförde Dora som sin brud,
då han första gången smakade fadersglädjen, hade
han känt en sådan lycka som nu. Han
betraktade den lilla gestalten, såsom man ser på ea
stor, underbar gåfva, — de små händerna, de
stora violblå ögonen, den lilla fina profilen, —
han kunde ej se sig mätt därpå. I detta
ögonblick tyckte han sig helt ha fått igen Maj,
barnablicken i hennes ögon log emot honom som
förr, det tvång, som legat öfver hans kärlek, var
borta,, han hade sin lilla älskling åter, och det
förflutnas minnen voro utplånade af stundens
sällhet.
Och ur hans hjärta uppsteg en barnslig,
ödmjuk bön:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
