Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 293 —
sa timmar, ögonen voro dunkla af matthet, och
hon jämrade sig flere gånger. Och i går kväll,
då hon tog godnatt, hade hon varit alldeles frisk!
»Mådde du inte illa i går afton, min lilla
flicka?» frågade han och strök smeksamt hennes
panna.
»Jo, litet... halsen gjorde ondt.»
»Hvarför talade du inte om det?» fortfor
Eugen förebrående.
Maj svarade ej genast. Slutligen sade hon
med en frånvarande blick:
»För jag var så rädd att pappa och mamma
skulle bli ledsna...»
Eugen vände sig hastigt bort. »Den lilla
villiga unghästen,» tänkte han, »naturligtvis dör hon
— naturligtvis... jag ska’ inte öfverlämna mig
åt något hopp ... naturligtvis dör hon ...
naturligtvis ...»
Och han upprepade gång på gång dessa ord,
ända tills han tyckte, att hans känslor och
tankar stelnat i en orubblig resignation.
»Kanske vi genast skulle ringa upp doktorn?»
sade han slutligen högt och blef nästan förskräckt
öfver sin egen stämma, så underligt kall och
likgiltig lät den.
»Nej,» svarade Dora, »klockan är öfver fem,
det är ju bara några timmar kvar af natten; så
snart tiet blir morgon, ska’ vi ringa på.»
Eugen svarade ej, han och Dora sutto orörliga
på ’hvar sin sida af Majs bädd och iakttogo alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
