Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Maj.
Som du förstod av vårt samtal i Göteborg har du nu brutit vårt
äktenskap. Du har gjort det genom att kräva det omöjliga. Då
är det över. Du talade en gång om för mig att jag var snäll intill
velighet. Men det är jag inte. Inte längre. Det kan jag heller
inte vara om jag skall överleva.
Jag har inte kunnat nå fram till dig med några argument. Du
har inte lämnat någon möjlighet till kompromiss. Du har visat
dig totalt oförmögen att inse mitt läge. Det gäller
våningsfrågan, det gäller inkomstfrågan, det gäller det du kallar
nödvändig standard. Det du nu kräver kan jag inte ge dig.
Jag kan det inte utan att ge upp allt det jag vill i livet. Två år
satt jag på kontor. Jag gjorde det för din skull. Kanske rättare
och ärligare för vår skull. Jag hatade varje minut av det. Men
jag gjorde det.
Ett tredje och ett fjärde sådant år ställer jag nu inte upp på.
Det är heller inte nödvändigt. Detta år kan jag erbjuda dig
och barnet ett konstnärsäktenskap, till en början fattigt men
inte värre än vad alla våra andra vänner har det.
Vägrar du det då har du lämnat mitt liv för alltid.
Ty i valet mellan dig och den kärlek som varit vår och mitt
liv måste jag välja mitt liv.
Jan"
Men Maj förstod inte. Hon förstod inte ens efter detta brev.
Hon sade mig:
- När jag fick ditt brev om att vi skall skiljas kom jag ihåg
att efter någon av mina historier så sade du: jag skall hämnas.
Det här är alltså din hämnd. Varför hämnades du inte då med
ens i stället? Varför strök du bara över? Varför väntade du ända
till nu?
- Men det är inte därför, sade jag.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
