Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Refusen var nog riktig, sade jag till Maj. Den var inte
färdig. En bok fordrar två månaders koncentrerat arbete. Det
räcker inte med ett skrivande på småstunder.
Maj hade fått arbete på fredskommittén. Den låg i andra
våningen i ett rivningshus på vänster hand i Ragvalds trappor
upp från Brännkyrkagatan till Hornsgatan. Hon tjänade
femhundra kronor i månaden.
Ekonomin var besvärlig. Fattigvården krävde nu sina utlägg
åter också. Jag älskade Maj. Visst! Dock var livet så hopplöst,
så utsiktslöst.
Jag var förtvivlad men sökte hålla all denna hopplöshet för
mig själv, hålla den inom mig. Jag ville inte göra Maj nedstämd
genom att tala med henne om hur jag egentligen upplevde vår
tillvaro utanför själva kärleken men jag satt i januari vid mitt
skrivbord på konsulatet och skrev mig det som jag inte ville
och inte kunde säga henne:
"17-1-54:
Maj har illusionen att jag kan sluta med det här arbetet nu när
hon börjar jobba. Men som hon är kvinna får hon inte mer än
femhundra. Jag nänns inte säga något om det. Hon menar så
djävla väl. Det är lika så gott att låta henne åka på blåsningen
själv. Annars tror hon bara att jag underskattar henne.
Det var ohyggligt dumt av mig att jag lurade mig själv att
börja arbeta med "normala" jobb för två och ett halvt år
sedan. Från och med turnéarbetet slog råttfällan igen. Det är ett
helvete. Jag kvävs - men har lön. Jag har åttahundra i
månaden. Det är vad en metallarbetare tjänar. Men inte kan jag på
de åttahundra och Majs femhundra få till stånd ett
frihetsutrymme där jag kan skriva!
När månaden är slut och vi är panka och huset är fyllt av
kravbrev, då har jag inte möjlighet att vägra ta mot lön. Men
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
