Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig. Jag känner inte dina systrar och jag känner inte din mamma
och jag vill inte till Paris. En stor främmande stad där jag inte
känner någon. Det är med dig jag vill resa. Vi borde ha rest
tillsammans.
- Visst skulle jag vilja åka med, sade jag. Inte vill jag att du
reser bort. Men jag kan inte resa med. Du vet hur det är. Vi har
inga pengar. Det jag tjänar går precis till utgifterna. Och efter
Berlinresan är jag ledig bara en vecka till denna sommar. Jag
kan inte resa. Kan inte om jag inte säger upp mig. Då har jag
inget arbete. Alva och Gunnar betalar inte för mig. Men de
ville betala din resa.
- Alvas check på trehundra räckte till biljetten och mer än
det, sade Maj. Men jag tycker inte det är roligt att hon skriver
mig att jag sedan skall få samma månadspeng som de andra
flickorna. Det låter så kamreraraktigt.
- Jag vet, sade jag. Familjen är sådan. Jag har vuxit upp med
detta. Hon antecknar allting. Men se det för vad det är. Du är
deras nya svärdotter. Det är inte mer än rätt att de ger dig mat
och husrum och fickpengar i två månader och har skrivit in
dig på språkkurs först i Paris och sedan i Genève. Så gör man
i familjer. Nog tycker jag att de på ett fånigt sätt skiljer mellan
dig och mig. Men sådana är de. Det viktiga för oss är att du på
det här sättet kan ta åt dig franskan. Den du började med på
Federationen.
- Jag kommer inte in på seminariet i år, sade hon. Det vet
du. Svenskan var bra. Den fick jag mycket beröm för. Fast jag
sprack i pedagogiken. Det gick inte så bra när jag skulle
undervisa.
- De tyckte du var för ung. Men nästa år då har du också
franskan. Då kommer du in. Jag tar ännu något år hos
polackerna. Det är allt.
- Jag skäms över att du betalar för mig hela tiden, du arbe-
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
