Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så stort hopp också det trots all ohygglighet. Sedan blev det
hårdare. Socialismen föds skitig och blodig. Stora delar av
Rumänien ser ju ut som Clouzots centralamerikanska håla. Och
jag tycker illa om manlighetskulten i filmen. Hårdhetsdyrkan.
- Den fascistoida menar du, sade jag. Men frågan är om inte
Clouzot vill ta fram det homoerotiska i denna heroism.
Män-nerbundidealet.
- Så kanske det är. Som något man kan iaktta mellan killar
ibland. Fast det är än mer utpräglat konstigt sentimentalt
mellan karlarna i filmen. Som om det vore där de verkliga
känslorna fanns. Vi kvinnor betyder ingenting för dem. Något att
ligga med bara. Det är väl det han vill visa på.
- Men fullt så enkelt är det nog inte, sade jag. Han vill säga
något mer om tiden vår. Alltså låter han Bimbo berätta om sina
tre år i nazisternas saltgruva och spela på sitt munspel för att
du och jag och vi på vår kant skall minnas såväl vår stora dröm
som den skitiga vardagen och den hotande katastrofen.
- Nitroglycerin står för atombomb, sade Maj.
- Det är en otäckt mångtydig film, sade jag. Clouzot var den
som gjorde den kanske bästa filmen om ockupationstidens
Frankrike men han gjorde den under ockupationen och på
tyska pengar; "Korpen". Hur angiveri och anonyma brev fräter
sönder en liten stad.
- Jag har inte sett den, sade Maj.
- Jag såg "Korpen" i Paris hösten 1947 just som den släppts
igen, sade jag. Den hade varit förbjuden då ända från 1944 när
Paris befriade sig. Vichy hade fördömt filmen. Katolska
kyrkan hade satt den på index. Men också partiet hade angripit
den. Det var vårt folk som såg till att filmen drogs in, att
skådespelarna sattes i fängelse och fick yrkesförbud, att Clouzot själv
förbjöds göra film. Men våra kamraters argument var falska.
De menade, eller låtsades mena, att Clouzot varit opatriotisk
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
