- Project Runeberg -  Maj : en kärlek /
131

(1998) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlade så att jag borde dömts. Men det är ändå som om det
gäller oss:

Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,
om också bara ett,

så länge är vår kärlek en sluten hand
-och oss sker rätt.

- Det värker till när jag läser det för det får inte vara så Jan. De
förtrollade länderna får inte gömmas. Vi har inga villkor och
slutna händer mer. Men nu när jag läser Boye ser jag plötsligt
mig själv som i en mörk spegel, då värker det i mig. Så rakt
talar hon in i mig.

Maj såg mig där hon satt rökande med boken igenslagen och
vänster pekfinger som bokmärke. Jag såg rakt in i ögonen på
henne. Jag höll kvar blicken, slog inte ned den. Hon var ju den
enda jag lät se mig så i ögonen. Nic hade försökt få mig att inte
se bort. Men hon hade inte lyckats.

- När jag ser någon så och låter någon se mig så då är jag
helt blottad, försökte jag förklara för Nic. Då är man helt
öppen och oskyddad.

- Du måste lära dig lita på människor, sade Nic. Du måste
kunna öppna dig inför andra. Inte ha ett sånt intellektuellt
pansarskydd kring dig hela tiden.

Men att se någon djupt i ögonen sög i hela kroppen. När jag
var barn tänkte jag att man kunde sugas ut ur sig själv och
dränkas om man såg någon in i ögonen på det sättet.

- Men för oss finns inget gömt, sade jag till Maj. Jag ser dig
i ögonen nu och när jag ser in i dina ögon är det bara en stor
öppen trygghet.

- Du är rar, sade Maj. Du är riktigt rar.

Sedan öppnade hon boken igen, fimpade cigaretten och fort-

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maj/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free