Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läppar. Ögonen var halvslutna.
- Jag bara hittade på, sade hon sedan till överläkaren när han
började fråga.
Hennes stämma var tunn och torr. Hela tiden stod den unge
gynekologen vid sängens fotända och stirrade på henne.
-Jag bara sade det, sade hon.
Överläkaren hostade till och sade att allting var mycket
tråkigt men att man måste ta hänsyn till Majs hälsotillstånd. Hon
var svag efter blodförlusten. Hon hade feber nu igen. Lite
hys-teroida kvinnor kom ibland med sådana anklagelser i fysiska
krissituationer. Hon behövde komma på vilohem när hon var
färdigbehandlad på sjukhuset. Sköterskorna antecknade.
Sedan gick de. Även gynekologen gick.
- Han kom ner och grät, sade Maj. Han bönföll mig att rädda
honom. Han skulle inte bara förlorat arbetet och sin
legitimation. Han skulle ha sänts till arbetsläger.
- Han låg med dig. Du visade mig hans sperma, sade jag.
Sedan sade du att han var en gris och att det var våldtäkt och
att det var rätt att anmäla honom.
- Jag vet det, sade Maj. Visst låg han med mig. Visst var det
väl fel. Men nu grät han och sade att det gällde hela hans liv. Jag
kunde därför inget annat göra än fria honom. Du måste förstå
det.
Det var tre dygn jag inte kunde sova. Hjärtat bara slog och
slog. På nätterna skrev jag, fyllde sida efter sida. Lidande,
svartsjuka, sårad fåfänga, sårad manlighet men också försök på
försök att komma till klarhet; tänka som medveten människa.
Hjärtat dunkade hela tiden hårt i bröstet och det slog i
tinningarna. Jag skrev och skrev. Sådant som:
"Jag är ju kommunist, en medveten människa. Det är
nödvändigt att jag inte - inte nu och inte någonsin - ger avkall på kra-
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
