Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Die mit Eifer sucht was Leiden schafft, hör jag henne nu
säga alldeles bredvid mig.
Du söker vad lidande ger Jan!
Vad var då detta som här på Hanaholmen vällde upp om
faderskap och göra med barn och hur Maj såg ut när jag gjorde
eller inte gjorde henne med barn?
En enda gång har jag ju sedan den kvällen i maj 1955
upplevt att jag velat göra en kvinna med barn. Det var i Moskva
1988 när jag tumlade ut i infarkt och kände livet glida undan
där jag låg. Då såg jag upp på Lena när hon gick förbi, hon
vände sig mot mig. Hennes medkänsla med mig gjorde
hennes pupiller belladonnastora och mitt i all smärta och ångest
kände jag då ett tvingande behov - ett behov, inte en lust - att
ta tag i henne, dra henne ned till mig och göra henne med barn.
Fast det var inte som det varit 1955. Jag älskade inte. Jag var
inte ens småförälskad i Lena. Någon verklig sexuell lust var
det heller inte. Den fysiska smärtan var alltför stor. Hon
råkade bara gå förbi i rummet och vara sympatisk kvinna när det
kändes i kroppen som om allt höll på att ta slut.
När jag sedan började komma upp ur infarkten och döden
dragit sig undan en bit och jag då såg på Lena igen kom jag
ihåg att jag hade såväl barn som barnbarn och inte behövde
göra vare sig henne eller någon med barn ty jag hade utfört
min tur i den genetiska långdansen och de faderskap jag hade
var de faderskap jag skulle ha i livet.
Men det fanns också den gången i Moskva 1988 en
underström av mörk oro och mångtydigt besk ångest som inte hade
med någon dödsfruktan att göra; när hon vände sig mot mig i
medkänsla hade hennes pupiller svartnat och djupnat som
Majs.
- Där satt det!
- Ännu efter nästan fyrtio år alltså!
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
