Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
donation af de Gustavianska arfvegodsen skänker han det medel
att för all framtid existera. Han inrättar det ena gymnasiet
efter det andra och vill att i alla köpstäder, som råd
hafva, det skall upprättas goda ’räkneskolor’, i hvilka äfven
de, som ej till lärda studier skickade voro, kunde få lära
sig läsa, skrifva och räkna. Och i de lärda skolorna vill
han, att språken endast skola intaga en underordnande,
tjänande ställning för de matematiskt-naturvetenskapliga och
historiskt-politiska vetenskaperna. Han vill gifva alla lärare
en fast lön i pängar — något som på den tiden ej var
brukligt —, vill, att endast lärare i teologi skola få åtnjuta
prebende-pastorat, samt att såväl universitetet som skolorna
skola hafva en världslig inspektion. Och han yttrar vidare
den önskan, att alla våra gamla runstenar, alla forntida
verktyg, husgeråd m. m. må bevaras och vårdas, uppmanar
professorerna i Uppsala att beflita sig om modersmålet och
sträfva efter att frambringa en svensk litteratur, som kunde
göra vårt språk jämstäldt med det latinska tungomålet —
likasom det hägrade för hans blick både en lärostol i
nordiska språk och ett Nordiskt museum. Ehuru född och
uppfödd i humanismens med ciceronianskt latin mättade
atmosfär, är, som vi se, Gustaf II Adolf vår förste store realist
och kan med all rätt sägas ha lagt grundvalen till den reala
undervisningen i vårt land. Genom alla dessa förordnanden
och yttranden kan han ock sägas ha uppgjort grundritningen
till 1649 års skolordning — utan gensägelse den
yppersta hela den bildade världen då kunde uppvisa. Och
tänka vi på detta och allt annat, som denne i fredens som
i krigets värf lika så store konung uträttade, då varda vi
måhända benägna att i honom vilja se något annat och mera,
något vida större än den fräjdade segraren vid Breitenfeld
eller den kanoniserade troshjälten, som stupade på Lützens
slätter.
Vi ha dröjt en stund vid detta vårt största historiska
minne, ty näppeligen har någon annan svensk konung
utöfvat — om än mera indirekt än direkt — ett så
djupgående inflytande på vårt modersmåls historia. Ett språks
utveckling är nämligen uppenbarligen på det allra närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
