Grunddragen af modersmålets historia / 145 (1898) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi öfvergå därpå till att anföra våra vanliga
böjningsmönster i deras medelsvenska dräkt.

Subst. dag deklineras:

	Sing.	Plur.
N.	dagh(er)	dagha(r)
G.	daghs	dagha(s)
D.	dagh(e)	daghum
A.	dagh	dagha(r).

Adj. arm kompareras:

posit.	kompar.	superl.
arm(ber)	armare	armast(er).

Temat på de starka verben gripa och krypa är:

gripa — grep — gripu — gripin[1]

krypa — krøp — krupu — krupin;

och i pret. ind. böjas de:

		Sing.
1	pers.	grep	krøp
2	»	grep(t)	krøp(t)
3	»	grep	krøp.
		Plur.
1	pers.	gripu(m)	krupu(m)
2	»	gripin	krupin
3	»	gripu	krupu.

Vi ha måst förse dessa paradigmer med åtskilliga parenteser
för att utmärka, huru ostadiga ändelserna äro under
detta tidehvarf. Och äfven dessa böjningsmönster kunna
måhända i all sin knapphet gifva en antydan om, i huru hög
grad vårt modersmål under detta tidsskede modärniserats.
Det är, som vi se, ej så mycket som fattas för att vår
nysvenska flexion redan nu skall vara färdigbildad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>