Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anm I haraβnaR och waritu är det kursiverade a att uppfatta
som blott en inskjuten s. k. hjälpvokal, waritu är 1 pers. dual. pret.
ind. af verbet *writan, eng. write, — det enda hittills funna exemplet
på en dualform i verbalböjningen i nord. språk.
Tanumstenen (i Bohuslän). Inskriften lyder:
þrawingan haitinaR was.
Öfvers.: ’Thravinges var den kallad (nämligen stenen)’.
Valsfjord-inskriften (i Norge), ristad på en
klippvägg. Inskriften lyder:
ek haγustalðaR þewaR γoðaγas.
Öfvers.: ’Jag Hagustald, Godags tjänare (ristade runorna)’.
Strandstenen (i Norge). Inskriften lyder:
haðulaikaR. ek haγusta[l]ðaR hlaaiwiðo maγu minino.[1]
Öfvers.: ’Hadulaik (hvilar här). Jag Hagustald begrof
min son.’
Anm. hlaaiwiðo måhända felristning för *hlaiwido.
Från 600-talet torde bland andra förskrifva sig:
Tjurkö-brakteaten (i Bleking). Med uteslutande af
sista ordet, hvars tolkning kanske ej är fullt säker, lyder
inskriften:
helðaR kunimu[n]ðiu wurte runoR an —
Öfvers.: ’Held gjorde (ristade) runor åt Kunimund på —.’
På 700-talet, då Vikingatiden redan begynner liksom
hägra vid synranden, börjar också det urn. språket att allt
mer modärniseras och splittras i skilda dialekter. Vi vilja
som exempel på första början till detta öfvergångsstadium
mellan urnordiskan och dess dotterspråk, de skilda nordiska
språken, till sist anföra inskriften på Räfsalsstenen (i
Sverige). Den lyder:
hariwulfs swainaR.[2]
Öfvers.: ’Hariwulfs svenner (= söner) (hvila här).’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
