Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nordiska språkgrenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Gotland. Under Medeltiden, då Visby var näst Bergen
Nordens främsta handelsstad och en tid till och med täflade med
Lübeck om herraväldet på Östersjön, var forngutniskan ett
verkligt litteraturspråk. Den bevarade forngutniska litteraturen
är emellertid mycket obetydlig, ity att den utgöres (förutom
af en 200 runinskrifter) egentligen endast af Guta lag — den
gamla Gotlandslagen — samt ett hälft historiskt, hälft
mytiskt tillägg till densamma kalladt Guta saga. Handskriften,
hvari dessa urkunder bevarats, förskrifver sig från midten
af 1300-talet. Det nygutniska språket är blott
representeradt af dialekter, bland hvilka särskildt Fårö-målet genom
sin ålderdomlighet är af stort intresse.
Rätteligen borde vi nu öfvergå till vårt eget
modersmål, men då dess historia utgör det egentliga ämnet för
detta arbete, vilja vi först nämna några ord om dess allra
närmast besläktade systerspråk, nämligen danskan.
Forndanska, som vi kalla språket i Danmark från
Vikingatiden till Reformationen, talades ej blott i det
egentliga Danmark samt Schleswig, utan ock i de forna danska
landskapen i Södra Sverige samt — åtminstone under en
kortare tid — i stora trakter af England och sannolikt
äfven i Normandie.
Från och med början af 800-talet ega vi åtskilliga danska
runinskrifter, hvilka väl ej äro så talrika (dock öfver 250
stycken), men af synnerligt stort intresse såväl från språklig som
från historisk synpunkt. Den egentliga forndanska
litteraturen börjar dock först på 1200-talet och är likasom den
fornnorska hvarken till innehåll eller omfång af något större
värde. De viktigaste forndanska arbetena utgöras af de
gamla landskapslagarna, bland hvilka särskildt må nämnas
Skånelagen, af hvilken vi ock ega en runhandskrift från
omkr. 1300 — den största och viktigaste af de enda båda
runhandskrifter, som blifvit bevarade till våra dagar. Den
forndanska litteraturen är således ej i det skick den
kommit till eftervärlden så vidare framstående. Men att
Danmark likväl i forntiden egt en rik litteratur af yppersta
rang, det veta vi genom den gamle häfdatecknaren Saxo
Grammaticus († 1208), som i sin på latin skrifna Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
