Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den germanska språkfamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lågtyske skriftställare vilja vi nämna den store
romanförfattaren Fritz Reuter.
Sydväst om saxarna kring Rhens mynningar bodde
lågfrankerna. Af deras språk — fornlågfrankiskan — ega vi
blott några få rester, men en så mycket rikare litteratur
har dess modärna dotterspråk holländskan att uppvisa, som
genom det stora holländska kolonialväldet spridt sig till
vidt skilda trakter af världen.
Ett systerspråk till holländskan är flamländskan, som
talas i norra hälften af Belgien och i vår tid äfven börjat
användas som skriftspråk. Holländska och flamländska torde
nu talas af omkr. 9 millioner.
De nu anförda västgermanska språken kalla vi med ett
gemensamt namn för lågtyska språk. De ha alla i allt
väsentligt samma konsonantsystem som de vandiliska och de
nordiska språken och skilja sig härigenom ganska skarpt
från de högtyska mundarterna.
Det fornhögtyska språket, hvars litteratur går tillbaka
till medlet af 700-talet e. Kr., uppvisar en mängd dialekter,
bland hvilka vi nämna frankiska i mellersta västra
Tyskland, allemanniska i västra och bajriska i östra
Syd-Tyskland.
Den fornhögtyska litteraturen har öfvervägande blott ett
språkligt värde, men under Medeltiden uppstod på medelhögtyska
en så rik och värdefull litteratur, att den, från estestisk
synpunkt åtminstone, nästan kan mäta sig med den isländska.
Då, under korstågens och riddarlifvets romantiska tidehvarf,
lefde liksom upp ånyo alla de forngermanska hjältesagorna
och dessa jämte den keltiska Gralsagan äro hufvudämnena
för det medeltida Tysklands stora skalder.
Ur medelhögtyskan utvecklade sig vid Nya Tidens början
nyhögtyskan eller som man vanligen säger tyskan,
närmast baserad på det för kurfurstligt saxiska och kejserligt
österrikiska kanslierna gemensamma skriftspråket och alltså
en blandning af åtskilliga östtyska dialekter. Genom Luthers
skrifter upphöjdes detta kanslispråk till ett verkligt riksspråk.
Först vid medlet af 1700-talet börjar dock den modärna tyska
litteraturens storhetstid. Som det är allbekant, hvad vikt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
