Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet mellan talspråk och skriftspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara relativt olika det talade. Skriftspråket måste nämligen
vara mycket mera fixeradt och fast än talspråket, emedan
det måste vara till en viss grad gemensamt för alla, som
tala ifrågavarande språk. Alla de individuella, dialektiska
afvikelser, som så ofta förekomma i talspråket och som där
så gärna förlåtas, förtydligade som de äro af tonfallen,
minspelen, åtbörderna, få i det stumma skriftspråket ej
förekomma, ty då blefve detta mer eller mindre oläsligt. Det
representerar liksom tankegångens raka, stundom äfven något
böjda, men alltid fasta grundlinie, kring hvilken det
tusenformiga talspråkets alla individuella våglinier fritt få vinda
sig, ty öfver alla dessa dess snedsprång breda de
ofvannämnda tonfallen, minspelen etc. sin lika skira som
skymmande slöja.
Men just på grund häraf måste ock skriftspråket alltid
vara vida mera konservativt än talspråket. Och därför
bekämpar det också med händer och fötter allt hvad det kan
alla omogna nyheter, säger till dessa ett ideligt nej, ända
tills det af tidsförhållandena och af själfbevarelsedrift varder
ohjälpligt tvunget att omsider säga ja och amen och ändra
sitt absoluta veto till ett suspensivt.
Skriftspråket kan emellertid ej sägas vara någon
konservativ senat eller Första kammare; det kan snarare kallas
för Ridderskapet och Adeln i det språkliga ståndssamhället.
Det lefver mera i minnet och traditionen än i det verkliga,
vexlande lifvet. Orden röra sig där på ett mera cirkladt,
ceremoniöst sätt, deras anseende och inflytande bero mera
på deras börd och anor än på deras verkliga inre värde.
Och skriftspråket representerar därför också mera en
förgången tids tänkesätt och — fördomar än den nuvarande
tidens lifskraftiga och framtidsrika, om ock än i mångt och
mycket omogna idéer och åskådningar. Stundom vill det
till och med i sin förnäma tillbakadragenhet uppbygga en
kinesisk mur mellan sig och talspråket. Så har det t. ex.
gjort i det fria England. Ty där är det så ytterligt
konservativt, att det än i dag låter orden kläda sig i medeltida
riddardräkter, ja låter dem ibland till och med stafva sig
som deras angelsaxiska stamfäder för tusen år sedan, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
