Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var en riddersman, på hvilken jag
Min hela tillit byggde — Ädle frände! —
(Macbeth, Banquo, Rosse och Angus upptråda.)
Min otacks synd just nu låg tung uppå mig.
Du är så långt framför mig, att all lön
Knapt med den snäll’sta flygt kan hinna dig.
Snart önskade jag mindre din fortjenst,
På det för tacksamhet och för belöning
Jag kunde ha elt nått. Nu lemnas mig
Blott säga: uti mig din skuldnär se.
Du mer förtjent än allt hvad jag kan ge.
Macbeth.
Den tjenst, och pligt, som jag är skyldig, lönar
Sjelf sin utöfning. Eder höghet egnar
Att emotta vår tjenst och tro; den är
Förpligtad er, er thron och edert folk,
Och gör hvad rätt är blott, då gör den allt
För ert behag, er heder.
Duncan.
Var välkommen!
Jag har begynt plantera dig och vill
Ock föra dig i blomma. Ädle Banquo!
Ej mindre du förtjent och måste ej
Bli känd att hafva mindre gjort: — kom hit
Intill mitt hjerta!
Banquo.
Om jag växer der
Är skörden eder egen.
Duncan.
I sin fyllnad
Min glädje lånar tårar utaf sorgen
Att dölja sig. — Nu Söner, Fränder, Herrar!
Hvars platser äro närmast thronen, veten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
