Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NI0BE.
Ha! Förbytt irån 1 i i’ till bild!
Förfärau och sorg yttra sig hos åskådarnc under mångfaldiga skepnader.
LAURA
framträdande, med stark röst.
Felicia — du le fv an de statt upp!
FELICIA
uppslår ögonen.
Hvem väcker mig till ett förhatligt ljus?
Ser omkring sig med irrande blickar.
O, hvad har händt? — Ack! Vore det en dröm! —
Den man, som ligger här, — är det väl Astolf?
NIOBE.
Jag ville kunna neka det.
FELICIA
upplyftande sig.
Blif stum,
du olycksmun! — Men du, mitt stöd, min Laura,
säg du, — säg: är han . . .
Hon tvärtystnar.
LAURA
* med djup smärta.
Ja — det synes så.
FELICIA
upprusande.
Ha! Sök ej skona mig — fåfänglig omsorg!
Allt vet jag nu, allt klarnar för min själ:
han har ej lydt mitt råd, har träffat Tiden,
och i hans bröst har denne blåst sin köld! —
Men än jag brottas med er om ert rof,
hjertlöse niding! Obevekta moder!
Och kan jag icke segra, — då natur,
tag del uti din drottnings hjerteve,
med alla dina varelser och stämmor;
och kring min ö, och kring den hemska jord
som nu först blif vit har dess trogna bild,
sträck ut din tårflod, gör den till ett haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
