Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lycksalighetens O.
En löfsal i Felicias park.
FELICIA
sittande, med ett öfver sitt knä utbredt perlband; aftonens månsken faller
på henne mellan hvita törnrosqvistar.
Kom, milda skimmer från ett lånadt ljus!
Yid qvällens sus
du tycks min längtan fråga hvad den lider;
med tårglans du från nattens blickar går,
när hon sitt hår
kring skuldrorna i dunkla lockar sprider.
Snart ensam, för den söfda verlden gömd,
hon yppar glömd
det qval, som tungan intill dess förtiger;
och när hon hviskar det åt våg och vind,
på hennes kind
i rodnad hemlighetens minne stiger.
Ack! innan ljus och mörker skildes åt,
och fröjd och gråt,
var hon en älskad konungs, dagens maka:
men snart från sig hon såg gemålen fly;
och af en sky
hålls bruden än ifrån hans famn tillbaka.
Blott honom söker hon, blott hans gestalt,
i verldens allt;
men doket, som hon bär, hans åsyn hindrar!
Dock af hans skepnad, strålande och ren,
ett återsken
i hennes florbetäckta ögon tindrar.
Hvad är den högsta sällhet, hvad är Gud? —
En suck, ett ljud
af evig kärlek i ett ensligt hjerta? —
Ack ja! Den suck, som honom innebär,
oändlig är,
och salig är, fast utan gräns, dess smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
