Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORIO.
Ah! Ett litet duggregn!
Jag känner ju, hur solen dervid skiner.
Farväl, Malvina!
MAL VINA.
Alfred, färdas varsamt!
De gå nedåt dälden.
MALVINA
sätter sig på bänken.
Hur sällt, att vara mor! Att känna så
invid sitt hjerta, såsom eget lif,
en del af det, i synlig bildning formad! —
Som perlor eller tårar glittra klart
det ljumma regnets droppar. Nu förbi
går skuren bort till annan trakt. Ack Gud!
Hur präktig står der borta fridens båga!
Utspänd i färgrik glöd, en öppnad famn,
med hvilken himlen innesluter jorden,
bevittnar den, att kärleken och smärtan
än lika innerligt förstå hvarandra.
Från himlen drager smärtan ned sin vän,
som leker skimrande i våra tårar;
i kyssar suger dem den blida strålen
upp till sitt rena hem, der ljusets tröst
sin helga underpant på hvalfvet målar.
Hvar blommar själens rätta paradis,
om ej bakom de glesa skyars tjäll,
der gråt och leende så skönt försonas?
Vi ana der den hand, som spände bågan,
och känna, hur den faderligt oss räckes.
Mitt barn! Mitt barn! Sof nu i dess beskydd!
En gång jag var som du. — Sof sött! Sof sött!
Hon sjunger.
»Ack, mamma! Håll varmt om ditt barn ännu
för verlden, som kyler oss alla!
Och tryck det till dig så fast, som om du
först nu det för ditt finge kalla!
O, lägg det helt tyst vid din bäfvande barm
och luta dig neder helt sakta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
