Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli bäst som jordens svepduk ligger still,
en trotsig blåst kringlivirflar den, att ömsom
lians yra höljer allt i glitterdimmor
och ömsom isen sopas kal och blank,
som vore den ett fejadt stål — det svärd,
som dräpt den späda sommarn! Nedifrån
min kojas skorsten reser sig en rökstod,
och i hvar mellanstund af stormens hvin,
han ville gerna, om han finge blott,
i kolsvart kläda in den rödblå himmeln.
Månn nu, som ifrigast, min Astolfsättling
i någon bardalek om kronan fäktar?
Han går.
Trångt och skogigt bergpass.
Vinterafton.
NÅGRA SAMMANSVURNA
gå af och an, se sig omkring och lyssna.
EN.
Här måste han förbi.
EN ANNAN.
Ej annan stig
igenom trakten gifs, knappt ens för råttor.
Att ännu finnas kan en sådan obygd!
DEN FÖRRE.
Här var allmänning, fordomdags. Ej förr,
än hvarje skog är fäld och hvarje sjö
uttappad, blir vårt land en värdig rymd
för oinskränkta idogheters täfian.
DEN ANDRE.
Hur luftigt och hur sundt skall vinden då
kringspela våra nättbebyggda täppor!
DEN FÖRRE.
Dock böra äfven bergen sprängas bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
