Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Tvärtom!
VÄGVISAREN.
Jag tyckte, att ni ryste till! —
Med denna unga drottning slocknade
en krigisk ätt af konungar; helt kort
sin frände Astolf öfverlefde hon,
den siste af det namnet. Som det påstäs,
hon sörjde sig ihjäl af bara kärlek . . .
Men hör, för den och den, — ni är ju sjuk,
min bästa herre? Hvit i ansigtet,
liksom ett lakan! — Kom, låt oss gå hem!
Det är mitt råd, ty här är kallt i kyrkan.
ASTOLF,
Onödigt fjäsk! Jag mår förträffligt.
VÄGVISAREN.
Bravo!
En smula trött af ridten kan jag tro! —
Ja, ser ni, hon instiftade till minne
af slägtingen här ett slags aftonsång,
en själamessa, — löjlig för vår tid,
men dock tillåten än på en och annan
musikvurms förbön, såsom öfningsanstalt
i sång för deras unga döttrar. Förr
gick här det skrock — bland hopen tros det, än
af några gamla — att kung Astolf lefver,
men hos en trollbrud, och att denna sång
skall slutligen förlösa honom dän.
Men vänta få de, ha, ha, ha!
ASTOLF
häftigt. „
Ännu
lins folk, som tror det?
VÄGVISAREN.
Ja och att han se n
skall ställa allt hos oss på bättre fötter;
kan tänka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
