Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu står han i bergsal af ädelsten:
liten Svanhvit hon hvilar i mull sina ben.
Nu leker lian harpa vid Kunqvinnans bord:
liten Svanhvit hon suckar så tungt upp ur jord.
ASTOLF
med bruten röst.
Håll!
FLORIO.
Vill ni då ej höra sista versen?
De fortfara.
Nu går han på gullgolf. men ej utan knot;
blåser kallt, kallt nordan öfver skog —
Liten Svanhvit hon gråter inunder hans fot.
Men klockorna ringa för vår drottning!
ASTOLF
vildt uppspringande.
Håll, säger jag! Vill så man, bit för bit,
hvar fiber af mitt hjerta sönderslita?
FLORIO
förskräckt.
Men, store Gud! Ni sjelf begärde ju . . .
ASTOLF.
Förlåt mig, fader! Hulda fru, förlåt!
J sen i mig en man, som Astolfs öde
helt nära rör. Förvandtskap . . . Själafrändskap .
Förklara den jag skall en annan gång.
Till Alfred.
Och nu, du riddarsven, min häst!
ALFRED
bortgående.
Hur ledsamt
FLORIO.
Kärt vore jemväl mig er resas uppskof;
men — envis värd är gästen till besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
