Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var viss, vi möta ej så grym barbar,
som hellre sårar mig, än dig förskonar.
Bevekt, måhända, af den ringa fägring,
de ögon och den barm, som du föraktar, —
skall iienden, med dämpadt raseri,
med nedsänkt glaf dig undersåtligt hylla.
Och nändes än han stöta till, mitt blod
af gudaursprung, stänkt i purpurdroppar,
af dina läppar suget, skulle härligt
förblanda sig med ditt, och göra mig
än mera innerligt till din beståndsdel.
Astolf, öfverväldigad af rörelse, trycker henne till sitt bröst. Felicia
betraktar honom med cn genomträngande blick, lossar sig plötsligt ur
hans famn och knäfaller framför honom med uppsträckta armar.
ASTOLF
bemödande sig att upplyfta henne.
Felicia! IIvad gör du? ...
FELICIA
vägrande.
Allt i lifvet
förbyts; må vårt förhållande ock bytas!
Din ömkan har jag dock, om ej din kärlek;
så unna mig din forna plats och se
den, som du tillbad förr, på knä för dig!
Jag vågar icke be dig stanna qvar;
du är en man — en man bör vara hård;
helst efteråt, se’n han till idel vekhet,
till idel känslighet, till idel låga
den arma gjort, som han sig älska sagt!
Ej vid de ögonblick jag dig besvär,
då i mitt hjerta du, med häpen tjusning,
dess första jaord läste, och din lycka
så gränslös tyckte, att hvar möjlighet
af annan åtrå dig otänkbar syntes;
ej Add den kyss, som första gång oss lärde
hvad morgon- och hvad aftonrodnad är;
ej vid den himlarund, som, lika klar
med dina blickar, var ett ljusets vittne
till dina ords förföriska musik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
