Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när vid vår källa vi, pånytt gemensamt,
betrakta stjernors dans på mörkblå himmel,
och höra deras lyra, deras svan
berätta för de andra om vår lycka:
då vill jag dina glada sagors mängd
föröka med en ny, med en, som gör
din Astolf mera värd, än nu han är,
att älskas af lycksalighetens drottning.
FELICIA.
Hvad detta klingar! Och likväl...
ASTOLF.
Dessutom,
förenta äro vi, jemväl som skilda!
Ja, sant du hotat; följa skall din bild
oskiljeligt din vän, men skön, som nu;
djupt i mitt hjerta tronande, och högt
på mina fanor fladdrande, den skall
till mandom, visdom, kungadåd mig elda,
till idel segrar mig ledsaga . ..
FELICIA.
Segrar? —
Ve! Strider! Dödar? — Eller huru? Parar
din jord ej ofta segrens lott med dödens?
ASTOLF.
Af segren bytes döden sjelf till lif!
FELICIA.
Månn ock för den, som sörjer segervinnarn?
Har du begrepp om oförgänglig sorg? —
Förblandade! Och har du glömt föröfrigt,
att under intet vilkor, icke ens
som fredlig pilgrim blott, du kan beträda
din lefnads första skådeplats? —
Efter en kort paus.
Ar möjligt,
att ej du anar det förskräckliga? .. .
Dig öfvergifver lifvets kraft, såsnart
en fot du satt utom mitt rikes gräns!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
