Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog upp den dunkla, violetta slöjau
ifrån sitt glada anlete, och dagen
slet med sin hvita hand det svarta flor
i tu, som gömde hennes atlasdrägt,
af vårens grönska väfd, af strålar kantad.
Och nu hans kronas gyllne ring stack opp
vidt öfver berg och sjö, och nu hans panna;
på hafvets yta gick en stod af eld,
att såsom härold båda drottens antåg.
Lätt gungande omkring, från gren till gren,
der diamanter regnade bland löfven,
drog vinden, fullsöfd, ut på äfventyr,
och väckte här en fågel, der en annan;
snart stämde in, i deras vexelsång,
från alla håll det förra dygnets drillar.
Nu bredde ljuset öfverallt sin flod
med jemna.A^ågor; verlden sam i glans.
Jag såg, hur falken sig på jagt begaf,
hur hägern lemnade sitt höga näste,
hur örnen steg mot solen, och hur grann
i skimret flög den purprade flamingo;
men nedanför, i skygd af bok och alm,
satt näktergaln vid rosens jungfrubur,
och bad om sångens lön; ett lärkepar,
halfvaknadt, helsade sig med »god morgon»,
och närmare till templet, famn i famn
dagsländor sig åt luften svingade,
belåtna med sin lott att tömma få
i blinkens färgspel, i minutens lek
det sälla ruset af sin korta lefnad.
Då smög sig hastigt — hvi? det vet jag ej —
en hemlig oro in i all min glädje;
jag fann mig så allena med mig sjelf’,
så* outsägligt enslig i mitt bröst,
så öfversvämmad af naturens prakt,
att nästan lik ett qval den mig betryckte
I sinnet kommo hvarjehanda ord
ur dessa qväden, dem vi stundom sjunga,
der lifvets känsla, glödande, men ljuf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
