Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stötte rätt på tyska soldater. De kom rakt emot
oss och sköt. Jag vände tillbaka in mellan träden.
Det var för sent. Pojken min kved till och föll. Blon
rann från hans lilla huvud, han vände ut och in på
ögonen och gav opp andan... Med naglarna grävde
jag en grav vid vägen och la ner honom.
Hon tystnade, det drog ett svagt leende över
hennes blåvita läppar, ansiktet blev som ett blankt
vatten, där mörka moln spegla sig.
— Jag svepte in honom i den gröna säden och
sa åt honom till avsked...
— Åt vem? frågade prästen ofrivilligt, slagen av
hennes sällsamma förändring.
— Jag sa åt sonen min: »Klaga för Jesus, arma
barn, klaga för honom!»
Hon drog tungt efter andan, och med hotfullt
rynkade ögonbryn stötte hon fram:
— Herren Jesus kommer att höra det oskyldiga
barnet. Skulle så mycket dråp och ogärningar lämnas
ostraffade, aldrig!
Det glimtade vansinne i hennes blick, och vild
vrede grep henne.
— Jag kallar ner dom och straff över världen! Jag
kallar ner rättvisa!
Hennes röst rungade och det var bjudande makt
och majestät i den. Hon stod där som en
personifikation av allt människans oförskyllda lidande.
Prästen flydde förskräckt in i sitt rum.
Inom kort hade Skowronowa lugnat sig och
försjunkit i sitt förra apatiska tillstånd. Hon svarade
inte längre på några frågor, åt glupskt maten som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
