Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några minnen ljungade plötsligt upp. Det bredde
sig ett lyckoskimmer över hans ansikte. Han skalv
i var lem och det hamrade i tinningarna, då han
rörde vid det kalla, blixtrande stålet. Hjärtat började
bränna i bröstet. Något reste sig med ens inom
honom och ledde själen in i ett längst förgånget.
Med bländad syn såg han sin fjärran ungdom. Hur
många år sedan var det? Han sjönk ner i ett djup
och stod upp som en annan, helt förvandlad: den
som för åratal sedan hade rymt från prästseminariet
i Wielun för att sluta sig till upproret, till
Taczanowskis kår. Det jublade inom honom och han kände
samma djupa, heliga rörelse som den gången, kanske
en likadan sommarnatt, kanske i likadan, ringande
stillhet och i nästan en likadan cell. Skogar susade
omkring honom och över huvudet lyste bleka
stjärnor. Lägereldarna voro falnade, kamraterna sovo
svepta i sina kappor, skogen susade.
— Hej, ni unga örnar! Örnar! Till strids! Till
strids! tycktes all världen ropa.
Mekaniskt stängde han fönsterluckor och dörrar,
ställde ljusen på bokskåpet och sköt möblerna intill
väggen, och med karbinen i hand ställde han sig
i stramt giv akt.
Leden voro slutna, bajonetterna påskruvade, de
stodo där skuldra vid skuldra, han kände
kamraternas andedräkt.
— Ett tu! Ett tu! Gevär på axel. Marsch!
kommenderade han sig själv och det föreföll honom
att han rörde sig framåt i ledet, taktfast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
