Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hög slocknande bränder och aska, ur vilka det
ibland sköt upp bländande eldpelare; men
allteftersom den försjönk i allt fullständigare mörker,
började underliga sken färga synranden.
Det var som om hundra blodröda solar på en
gång hade stigit över världen. Ur nattens djup, ur
mörkrets svarta svalg höjde de sig med förfärande
snabbhet, röda och jättestora.
Vart ögat såg stod flammande brandsken.
— Hela min socken brinner! stönade prästen.
Det var så: alla byar, alla herrgårdar och kyrkor
runtomkring stodo i brand. Det blev allt ljusare
och alltmera ohyggligt hemskt.
En klocka började klämta himmelshögt genom
mörkret, kallande på hjälp.
Långt borta i öster dundrade kanonerna dovt och
oavlåtligt.
För resten inte ett ljud, endast en förstenad
förtvivlans gravstillhet.
Det höga korset vid kyrkogårdsgrindarna stod
svart mot den brandfärgade himlen. Prästen kröp
bort till det, sträckte bönfallande ut armarna och
kastade sig till den korsfästes fötter med ett
förtvivlat, snyftande:
— Förbarmande, o Kriste, förbarmande!
Men ingen hjälp och ingen varkunnelse kom.
Brandskenen togo till med var minut: från
oöverskådliga slätter och fjärran höjder, från dalar
och skogar, från alla sidor och alla håll vajade den
röde hanens triumferande baner. Ideligen sköt det
upp nya eldpelare än här och än där. Hemska röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
