Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så endast de svarta trädkronorna stucko upp.
Alldeles tyst var det. Inte ett skott skar genom luften.
I en grannby golo tupparna. Och fåglarna hade
redan vaknat.
De värkande lederna och det uppsvullna ansiktet
påminde Jasiek om gårdagens nesa. Han svor några
kraftiga eder, svepte fars skinnpäls om sig och
lade sig åter ner och började grubbla över sin
lott. Minnena brände som eld och han blev
alltmera förbittrad i hågen.
Det var redan ljusan dag då Tereska väckte
honom.
— Jasiek, i middag skickar godsherrn två par
dragare med plogar till hjälp till potatissättningen.
— Sätt’en då! muttrade han utan att lyfta på
huvudet.
— Mor din hälsar att du skall springa till byn
efter folk. Sex stycken behöver lejas. Det är ju så
mycket att göra. Gräva opp groparna och sortera
och skära och sätta. Stig opp, Jasiek!
— Eftersom mor är en sån husbonde, får hon väl
reda sig själv, det där angår inte mig.
Tereska hukade sig ner bredvid honom och
började undervisa honom om hur han skulle bete sig.
— Jag står på din sida, Jasiek, men det säger jag
dig, med ondo kommer du ingen vart med mor din.
Det blir hårt mot hårt, och av det kommer bara
vrede och synd. Nej, jag råder dig, gör som far din
gjorde: mor din gorma, och ibland hände det nog
hon for’en i håret också, men han stod alltid på sig,
drev jämt sin vilja igenom. För han trätte aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
