Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
143
Hon var nära att råka i raseri.
— Tag av mig underkjolen, hör du!
Hans tänder skallrade. Aldrig hade han sett en
kvinna i den situationen: naken, drucken — och
så vacker! Och han visste att när hon druckit för
mycket var hon inte att skämta med. Då kunde
hon om vartannat skratta, gråta, vråla av raseri
och slå sönder allt inom räckhåll.
— Tag av mig... jaså, du vill inte... vänta
du ... och hon reste sig med ansträngning, ryckte
till sig en butelj från bordet och kastade den på
honom. Sedan sjönk hon snyftande tillbaka på
soffan.
— Wladek! Å min Gud! snyftade hon. O jag
olyckliga, de skrattar åt mig, de vill inte höra på
mig, o o! Dsjalma — bara lite.,Å Gud! Apor,
kreatur! Ni skall allt få se på spel ni — jag skall
spela — la la la la. Jag ger mig av till Texel,
i putten med er, Stella får ta rollen — vänta bara,.
Franek du... Hurra — leve kärleken och cancan
och alla flotta kavaljerer!... Skål på er... hon
förde handen till munnen som för att dricka.
Jag vill sova. Sova! Bär in mig, Wladek — jag vill
so-ova,.
Med en kraftansträngning tog han henne på
armarna, hon kändes tung som bly och brände
honom som eld. Hon slog sina nakna armar om
hans hals och tryckte sig intill honom.
— Wladek, Wladek, stammade hon sluddrigt.
Han lade ner henne på sängen, Hon drog honom
till sig och började lidelsefullt kyssa hans ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
