Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
gingo genast och lade sig i ett rum intill barn-
kammaren.
Antoni somnade nästan genast, men efter en
timme eller två väckte honom en sakta, klagande
gråt. Han reste sig upp och lyddes; det var Zosia
som grät. Han steg upp för att titta ditin, och
i dörren nådde honom sköterskans djupa andetag
och ett oavbrutet framviskat: »Mamma, mamma!»
Han lyddes till den späda rösten, där klagan, sorg
och sömnighet blandade sig, och han kände något
sällsamt varmt och ljuvt genomströmma sig.
Barnet somnade och på nytt härskade tystnad,
men han stod kvar i dörren. Han längtade att än
en gång få höra den späda stämman, men det
enda som hördes var Kuronskis entoniga snark-
ning, regnets smatter mot fönsterluckorna och några
tuppars galande bortifrån bakgården. Han satte
sig på sängen, ty sömnen hade alldeles vikit ifrån
honom, och lyddes inåt — gråten ljöd alltjämt
inom honom och väckte, ja, födde faderskärleken.
Min! Min! tänkte han ömt och ett inre leendie
spred ljus över hans ansikte. Det vaknade ett begär
hos honom att bli smekt av den där lilla varelsen,
trycka henne intill sig och låta all ömheten inom
sig strömma ut över henne. Han längtade att få
älska och bli älskad. Allt vad han lidit och genom-
gått liksom föll av honom och sjönk i glömska, så
fyllde barnet hans hjärta. Han skymtade ett mål i sin
hittills meningslösa, gråa tillvaro. Så plötsligt vak-
nade faderskänslan inom honom, så greps han av
dess förtrollning, så rusades han av dess lycka
7. — Reymont, De lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
