Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är en lycka för läget och hela distriktet
att ha fått en sådan läkare, ska jag säga fröken,»
återtog prästen. »God utan blödighet. Jag har
hjälp nu att hålla ordning och skick, och det hade
jag inte förut. Nåja, doktor Frank var en snäll
man, som var värst för sig själf — som många äro
det. Men en välsignelse är det, när präst och läkare
gå hand i hand.»
»Är det inte så, att läkare i allmänhet äro
utmärkta människor,» utbrast Hedvig varmt.
»De borde vara det! Och det borde vi präster
framför allt, men det är nu så, tyvärr, att kallet i
sig själf inte skyddar för syndafall.»
Det blida, vinnande ansiktsuttrycket vek för
ett strängare, som antydde, att denne själasörjare
var en tuktomästare lika mycket öfver sig själf som
öfver andra.
»Det kan finnas mycket att säga om oss präster,»
fortsatte han, »men jag skulle vilja låta fröken veta,
huru långt en läkares hjärtlöshet kan gå. Hvad
han heter, eller hvar han finnes, kan ju göra
detsamma.»
»Bäst inte veta det.»
»Det var en äldre man, fröken. En stackars
fattiglapp, det behöfver jag inte säga, som fått så
ondt i ena benet, att han måste forslas till lasarettet
midt i smällkalla vintern — och det öfver både land
och vatten. När han så kom fram alldeles förfrusen
och sent omsider fått träffa läkaren, ryckte denna
af honom bandage och klutar så omildt, att sårnader
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
