Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt upprörd, hon blek och stel utan tanke för
annat än att visa sig lugn och inte låta vare sig
Bengt, Hilda eller någon annan märka hvad hon
kände.
Hon svarade sitt ja högt och bestämdt,
eftersade tydligt prästens ord och suckade af lättnad,
när vigselakten var öfver.
När brudparet kommit in i bänken, böjde båda
sig ned. Han till brinnande bön och tacksägelse,
hon för att hämta andan och undkomma nyfikna
blickar. Och när de reste sig upp och sutto sida
vid sida i Guds hus, visste de, att detta var inseglet
på att de skulle gå bredvid hvarandra också genom
lifvet.
Det är något särskildt med psalmsången i de
små landtkyrkorna. Den tonar inte hög och mäktig
som i de stora katedralerna eller vacker och
harmonisk ens, men den går till hjärtat genom sin
enkelhet och den ifver och trovärdighet, hvarmed
menigheten stämmer i — ofta nog på egen melodi.
Per slog upp psalmboken, han förärat Elin, och
utpekade med fingret psalmens nummer, och hon
tog emot den med ett svagt leende. Sjunga kunde
hon inte.
Men genom Soltångens kapell, utanför hvilket
Västerhafvet böljade stort och fritt, tonade det ur
fulla strupar: »O Gud det är en hjärtans tröst att
i Ditt hus fä komma.»
Och för dessa arbetstyngda människor var det
så. För dem var söndagen veckans stora dag, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
