- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
268

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men så kom hennes helsning, att han skulle
arbeta, liksom hon gjorde, och då uppsteg hos honom
en okuflig längtan att se detta hennes arbete, och
från denna stund var han räddad.

Ludvig hade blifvit hans förtrognaste vän. Det
var som om de bytt roler och den yngre brodern
med ens blifvit den äldre och förståndigare. Äfven
han hade i största hemlighet dyrkat Laura, såsom
ynglingar bruka, med svärmisk, hängifven, intet
begärande ömhet, och det var hans stolthet, att det var
till honom, hon vändt sig i sin nöd. Från den
dagen kände han sig nästan som en fullmogen man,
och det uppdrag, hon gifvit honom: att vara. Einars
tröst och hjelp, höll han ärligt och trofast.

Han var också den ende, som fullt kände dennes
tankar och planer, ty fadern var för upptagen af sina
affärer och modern skulle ej förstått honom.

Arvid Miinther ogillade sin hustru alldeles för
mycket för att kunna visa henne vänlighet, och i
sjelfva verket var den alltid styfmoderligt behandlade
Ludvig den ende, som var kärleksfull emot henne;
men han var det mera än någonsin förut.

Först märkte hon det ej, sedan plågade det
henne och till sist gjorde det henne godt.

Dessa två år hade varit henne långa och bittra.
Einars panna var oftast molnhöljd, han talade sällan,
och hon kände ej något om hans framtidsplaner. Han
var aldrig ovänlig, men han hade blifvit som en
främling för henne.

Hans dikter hade gjort henne stor glädje, och
då hon läste den första sången: »Till min moder»,
grät hon ofta.

Han arbetade och studerade natt och dag, det
viste hon, likaså att han mången gång ej kom hem
förr än fram åt morgonen; men hvad hon ej viste var,
att han numera aldrig var mer än en skarp
iakttagare, en lugn åskådare af orgierna eller spelhusens
hemligheter. Hon förstod ej, att han som skrifställare
behöfde studera alla det menskliga lifvets skiftande
företeelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free