- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
207

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Låt oss gå hem!» sade hon bönfallande och
fattade hans arm.

Han stirrade på henne, som såge han ett spöke.

»Är du här, Erika?» sade han med vek stämma.
»Ja, låt oss gå . . . tack för att du kom . . . du skulle
aldrig gått ifrån mig.»

En snyftning afbröt hans ord.

»Här är ytterrocken», sade Ketler och hjelpte
honom få den på, och förande honom mellan sig kommo
de lyckligen ut på gatan och hörde dörren läsas
bakom sig.

»Händer det här ofta?» frågade Laura hviskande,
i det hon vände sig till Ketler.

»Åh nej», svarade denne sakta; »men alltid mer
mer eller mindre, när han skall uppträda.»

»Hvar bor han?»

»Sannerligen jag vet det en gång. . . någonstädes
långt bort i en af förstäderna, jag vet ungefär hvar det är.»

»Då måste vi föra honom hem till mig.»

»Eller till mig.»

»Bor ni ensam?»

»Nej», svarade Ketler tvekande; »när jag tänker
rätt på saken, bör han minst af allt komma under
mitt tak.»

Det var förfärligt att gå så med honom emellan sig,
talande om honom, vetande att han ej förstod ett ord.

Hans steg blefvo allt mera släpande och tunga,
och de måste uppbjuda alla sina krafter att föra
honom framåt.

Hon gick med tänderna hård t tryckta mot
underläppen och ett dystert, nästan hotande uttryck i de
stirrande ögonen. Vägen syntes henne tiofalaigt lång
mot vanligt; men hon märkte ej huru krafterna togos
i anspråk, ty hennes hjerta sved och hennes hufvud
var uppfyldt af bittra, aggande tankar.

Ändtligen voro de då framme; det vänliga lilla
huset stod der fredligt och tyst i den ljumma
vårnatten, och från fönstren syntes ljussken: Marens
väl-komsthelsning. En snyftning pressade sig fram ur
Lauras beklämda bröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free