Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pas och stadvändas. Hon hörde Re ginas ständiga
kommande och gående mellan matsalen och köket
och längtade att också få taga verksam del i
anordningarna, men vågade ej lemna sin plats. Det
föreföll henne som hade det varit blott några dagar förut,
hon suttit på samma ställe, gråtande öfver den servet,
hon ej kunde fålla. Då egde hon mormodern att
vända sig till och hoppet om bättre dagar ... nu
fans intet qvar. Hon blickade ned i trädgården, der
blåsten ruskade i kastanien, hvars rika bladskrud låg
brun och vattendränkt på marken nedanför. Fontänen
spelade ej längre, bladväxterna der omkring voro
bortfrusna, deras långa stänglar hängde slappa och
intrasslade i hvar andra, och svalorna hade flyktat till
varmare länder.
»Det är en bild af mitt eget lif, sol och glädje
äro borta», hviskade hon och böjde hufvudet öfver
sömmen.
Vagnen stod för dörren. Ifrig och nervös var
Regina långt före de andra nere i trappan, då Ludvig
stack in hufvudet i Lauras kammare och sade:
»Jag skulle så gerna ha suttit på kuskbocken
eller stannat hemma. Jag vet, att han blir så ledsen
öfver att du ei är med; men iaer skall helsa honom,
lita på det.»
När hon ej längre kunde höra den bortrullande
vagnen, kände hon sig som en förskjuten, hvilken ej
tillhörde någon, ej lefde till nytta eller glädje för
någon. En känsla af vrede och trots blef henne nu
öfvermägtig, och hon hviskade med flämtande bröst
och krampaktigt knutna händer:
»Jag måste härifrån, hvart gör det samma, bara
jag får visa, att jag kan lefva utan nådegåfvor.»
När dessa stormande känslor lagt sig, kommo
vekare, men kanske ej mindre bittra i deras ställe. Hon
tänkte på fadern, éom var lika ensam som hon, men
det oaktadt ej tycktes behöfva hennes kärlek. Skulle
då aldrig någon komma, för hvilken hon skulle
vara allt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
