Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de klappade Marens kind, då denna lutade sig intill
henne, »skall du lösa af mig det här guldkorset och
binda det vid brefvet . . . det är sigillet derpå,
förstår du.»
Sedan hon sagt detta, tillslöt hon ögonen och
föll snart i en orolig sömu, hvarunder hon ofta
småpratade för sig sjelf.
Klockan var ej fullt nio, då Walter kom hem,
blek och tillintetgjord.
Erika höTde honom genast och spratt upp ur
sin slummer.
»Är det du?» sade hon och räckte honom sin
feberheta hand. »Tack för att du kom så tidigt; men
du lofvade ju att komma så fort det var slut . . . det
har gått bra . . . det vet jag ... Jag hörde
applåderna ända hit! Det har gått bra för mig också . . .
Du ser. att jag ej bara tänkt på mig sjelf . . . der
borta ligger vår skatt . . . vårt kära lilla barn.»
Hans ben ville knappt bära honom, han hade
nyss genomlefvat något fasansfullt, och hans hustrus
osammanhängande ord, som påminde honom om en
af de bittraste stunderna i hans lif, gjorde honom
nästan vansinnig af förtviflan.
Han hade suttit inne hela dagen, ej bekymrande
sig om verlden utanför det sjukrum, der nans väl
eller ve stod på spel, och först på teatern fick han
veta, att i morgontidningen en qvick, men elak
uppsats förekommit, tydligen hänsyftande på Elfrida och
med starka färger utmålande hennes lättsinne och
det onda, hon åstadkom, hvart hon vände sig. »Och
en sådan qvinna smickra och hylla vi dagligen. . Är
det ej som att uppmuntra lasten? Hvarför ej en
enda gång visa henne det förakt, hon förtjenar, visa
att vi sätta konsten så högt, att vi fordra, att dess
prestinnor ej genom sin egen vandel skända det ideal,
de äro stälda att förkroppsliga?» Så lydde slutorden.
Författarens namn var ej kändt, men de hätska
blickar, Elfrida sände Ketler, visade hvem hon
misstänkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
