- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
41

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket bättre och ädlare än alla andra qvinnor, och
som han viste ville göra allt för honom, äfven det
9våra att bedja sin bror att som lån, om ej som gåfva,
för hennes skull försträcka honom några hundra
kronor, utan hvilka han ej kunde komma hem, dåresan
blifvit honom långt dyrare än han tänkt». — »Jag
längtar efter dig,» skref nan, »och här är iag bunaen af
en lumpen summa och måste stanna tills hjelp
kommer.» Här var något utraderadt, som hon ej
förmådde tyda. Dessa utraderade ord skrämde henne mer
än hela brefvet, och samma dag bröt hon upp och
lemnade det lilla paradis, der hon framlefvat så
fridfulla dagar. Der, med dess landtliga inbyggare, hade
hon, den fina, bildade damen, umgåtts och talat som
med jemlikar. Det var som om non känt behof att
närma sig dessa enkla qvinnor, att samspråka med
bondhustrun, som skötte sitt hus så förträffligt och
fostrade fem friska, rödkindade barn, med mjölkpigan,
som vallade och skötte kreaturen, och främst med
Maren, som satt i väfstolen från tidigt på morgonen.
Af alla tyckte hon sig kunna lära, och hon lyssnade så
gerna till deras ord och talade äfven om sin lilla
Laura och bästa sättet att uppfostra henne; om sin
man talade hon deremot aldng.

Att bedja brodern om ett lån eller en gåfva, dertill
var hon för stolt. Hennes man skulle blifva
klandrad, det viste hon, och hvad skulle Regina säga?
Hellre då allt annat. Hon ville stå fast vid sitt löfte,
att Regina skulle blifva den sista i verlden, som skulle

& kännedom om de sorger och missräkningar, som
kunde möta i hennes äktenskapliga lif.

Samma dag, hon återvände tul sitt hem, tog hon
ib ed tungt hjerta ur skrinet de penningar, hon ansåg
att Walter kunde behöfva, dock ej fullt så mycket som
han begärt, ty nu förstod hon fullkomligt värdet af

skatt, hon der förvarade, och det var med
ängs-bm hon såg hälften deraf försvinna på en enda gång.

. Den tid, som förflöt mellan afsändandet af
pen-UDgarne och afvaktan på hans ankomst, använde hon
täl att ordna hemmet så prydligt som möjligt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free