Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fyllöe deras hjärtan var för stor och helig att
klädas i ord.
Hon frågade .sig inte längre hvad det skulle
blifva af henne, ty dit hon gick, gick också han.
Hon hade lärt att lifvet är stort och härligt i sig
själfit och att personlig lycka är ett godt’på vägen,
men inte tillvarons* mål. Och hon visste att han,
som stod bredvid nenne, var trofast, barmhärtig
och modig, och att den hand som inneslöt hennes
skulle hålla fast i lif och död.
Hon såg upp till honom och han böjde sig
öfver henne.
»Det’ gamla är förgånget, inte sant?» sporde
han och blickade henne in i ögonen.
»Borta som dimman,» svarade hon innerligt,
och i detsamma strömmade en våg af lifskraft och
glädje genom hennes själ.
»Du tänker pä något vackert,» sade han, slagen
af ansiktets strålande skönhet.
»Jag tänker på att människoanden är en fågel
Fenix, färdig att resa sig efter hvarje syndafall,»
svararade hon i hänförelse. »Jag tänker att hur
sliten, trött och förplågad en själ kan vara, äger
den makt att lyfta sig på själföfvervinnelsens
vingar. Jag tänker att såras den än till blods af
ödets stormar och frestelsernas anlopp, bär den
inom sig möjligheten att bränna den nötta fjäder^
skruden och svinga sig uppåt till högre ljus och
fulländning!» f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
