Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tore hade inte låtit se sig på hela dagen
och Inga kunde inte låta bli att undra hvar han
höll till.
»Godt att slippa honom,» sade hon sig gång
på gång. Men lika ofta slog henne den tanken att
han var den enda människa i hela världen som stod
henne åter.
Hon hade försummat lunchen, men när hon
skulle ned till »dinner», passade han på henne
utanför hytten.
»Jag lofvar att inte vara efterhängsen,» yttrade
han. »Men fröken måste ha någon som tar vård
om sig. Det behöfver hvarje ung kvinna som reser
ensam. Det skulle min syster behöft och... jag
tänker mig henne i ert ställe.»
»Det är inte för min egen skull han vårdar sig
om mig,» hviskade den sårade fåfängan.
»Och nu ber jag — som landsman — att få
ta fröken under mitt beskydd.»
»Jag hade tänkt resa incognito,» svarade hon
hjälplöst, men med skymten af ett leende på
läpparna.
»Det går inte med det utseendet.»
Hon rodnade till och kände sig smickrad.
»Det är bara några få dagar,» vidtog han med
en stämma som föreföll kärfvare än någonsin. »Nästa
söndag äro vi i Newyork. Och när jag öfverlämnat
er åt edra vänner drar jag mig tillbaka.»
Hon ryste till som vid en frossbrytning och
hans ögon sammandrogos i smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
