Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans solkade kläder. Men du finner mig väl för
omständlig?»
»Det är dig det rör, och jag tycker mig se
alltsammans,» genmälde Sixten, som satt till hälften
dold bakom några bladväxter, mellan hvilkas
grenar den tunna blåaktiga röken från en cigarr silade
fram.
... »Jag har andra minnen också,* återtog Inga
med synbar ansträngning. »Konturlösa och omöjliga
att få fatt i, men som jag spunnit vidare på lifvet
igenom och försökt göra en historia af.»
Sixten lystrade till, som om författaren i honom
vaknat till lif.
»Allt emellanåt kom en välklädd, smärt och
vacker herreman på besök, och medan han pratade
med moster — hvilket tycktes mig taga en oändlig
tid — visades jag ut i köket. Men när de talat
slut hämtades jag orubbligen in, och lämnades ensam
med honom. Jag tror också att jag från första
stunden visste att det var för min skull han kom.
Alltid hade han godter och leksaker med sig, som
väckte min förtjusning, men också en stor svart hund
för hvilken jag glömde allt annat och som lät
hand-tera sig hur jag ville. Att sitta i herms knä och
mumsa konfekt var nog så bra, men att leka med
hunden bättre än allt annat. Och hade någon frågat
mig hvilken af de tvä jag tyckte bäst om skulle
svaret blifvit — Leo.»
Hon lade handen öfver ögonen och lefde sig
helt in i det förflutna. Men då Sixten reste på sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
