Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får nog svårare än vanligt att komma öfver dem,
när han inte kan arbeta,» återtog Oktavia. »Han
går inte i kyrkan, som annat folk, och har skrifvit både
i helg och söcken när han varit i tagena. Att det
där bekymrar mig kan ingen undra på... Jaså,
det är handskarna fröken söker? Dem tog jag upp
från golfvet och står tanklöst nog och håller på.
Var så god!»
Inga tänkte hvarken på att knäppa dem eller
på att se sig i spegeln — bara på att komma bort.
»Adjö,» sade hon med en känsla af att det enda
lilla ordet fastnade henne i strupen.
»Jag skulle önska att jag finge ta hand om
lilla fröken, för jag ser nog att det behöfs. Förlåt
nu att vi stått här i tamburen så länge. En annan
gång kommer fröken in till mig på en kopp kaffe
och berättar hvad boken handlar om.»
»Det gör författaren bättre än jag.»
Nu var det Oktavia som blef svarslös, ty år
hade gått sedan Sixten talat med henne om sina
arbetsplaner — och hon i sin ordning kunnat
kol-portera ut dem i umgängeskretsen — och denna
förtegenhet var hennes sårbara punkt.
* * * *
Om något kan sägas vara en familjehögtid, är
det väl julen. Och just för att så är känner sig
den ensamma då mera öfvergifven än någonsin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
