- Project Runeberg -  Martin Luther : minnesskrift till reformationsjubileet 1917 /
49

(1916) [MARC] Author: Hjalmar Holmquist - Tema: Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers första stora reformationsskrifter och stora seger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

vare sig ja eller nej; frågan rörde religionens högsta
ting, där han ej kunde svara utan noga övertänkande,
varför han måste begära betänketid. Det kunde man
ju ej vägra en anklagad; Luther fick frist till nästa
eftermiddag. Aleander rusade upp, skummande av
raseri; han såg sin väl uttänkta plan gå sönder; han
förstod vad som skulle komma och infann sig ej vid
nästa förhör. Han tröstade sig med att i sin dagbok
anteckna, att han fått en ^on i äktenskapsbrott med
en fru i staden.

Den Luther beviljade fristen var den kortast
möjliga; men den var tillräcklig för Luther att vänja sig
vid situationen och bliva dess herre. På natten stärkte
han sig genom att bedja högt; det var väl nu som
en lyssnande granne upptecknade orden, vilka giva
oss en av de härligaste böner, som formats av en med
Gud kämpande människa. Hör några satser ur denna
bönekamp: »Ack Gud, ack Gud, o du min Gud, min
Gud, stå du mig bi emot all världens förnuft och
visdom. Gör det; du måste göra det, du allena. Saken
är ju icke min utan din; för min person har jag ju
här alls intet att uträtta, eller med denna världens
stora herrar att göra. Nog kunde väl även jag vilja
hava goda dagar och leva i ro och stillhet. Men
saken är din, o Herre; den är rättvis och evinnerligt
grundad. Stå mig bi, du trofaste, evige Gudi Jag
förlitar mig på ingen människa; sådant är fåfängt och
förgäves... O Gud, o Gud, hörer du icke, min Gud?
Är du död? Nej, du kan icke dö, utan du allenast
fördöljer dig ... Ack stå mig bi, min Gud, i din käre
sons Jesu Kristi namn, vilket skall vara mitt skydd
och beskärm, min fasta borg, genom din Helige Andes
kraft och styrka. Herre, var bliver du? Du min

Hj. Holmquist: Luther. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/luther/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free