- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
19

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och väl; men inga madammer och ingen träta
hördes av. Slutligen fann jag spatserandet tråkigt och
tänkte: det skadar ju icke, att komma en kvart
för tidigt till ångbåten. Därpå satte jag mössan
på huvudet, försåg mig i hast med lämpliga
resförnödenheter, och tågade av.

Jag hade ej hunnit mer än över halva vinden,
då jag nerifrån förstugan hörde ett läte, som,
varken med ord eller bokstäver låter sig fullständigt
betecknas. Ett ungefärligt begrepp därom kan man
dock få, om man försöker att med halvöppen mun
mässa den svenska vokalserien a e i o u y å ä ö.
Kort och gott: det var någon, som tjöt därnere,
och denne någon var ingen annan än min vän
Anton, som mötte mig med tårar i ögonen och
en ruinerad dansmästare i handen.

Jag får upplysa, att min vän Anton var en
fyraårig medborgare och son till värden i huset.
Min vänskap förvärvade han en gång, då jag
såg honom skratta min värds hushållerska mitt
i ansiktet, medan hon försökte att skrämma
honom för busen. Antons tillgivenhet för mig
berodde däremot på helt andra omständigheter. Den
väcktes först av en karamell, stegrades sedan
betydligt med ett par äpplen och hann äntligen
sin kulminationspunkt genom, en dansmästare av
papp. Denne hade jag med egen hand tillklippt,
målat honom med alla regnbågens färger, givit
honom namnet Piruettenfelt, samt så inrättat
honom, att han sprattlade med benen, då man
ryckte på en dem emellan nedhängande tråd.
Alltsedan voro Anton och jag de såtaste vänner i
världen; och uppstod någon oenighet oss emellan,
så bilades den lätt med russin och mandlar, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free