Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar. Trappan, som ligger å pelarens norra sida,
utgöres af en rustiserad underbyggnad och derpå ett
spol-skrank, allt af välarbetad sand- och kalksten i barockstil.
Om man å ena sidan måste medge, att konstnären
icke vid sammansättningen gjort sig reda för kyrkans
grundtal, att han helt och hållet förbisett hennes
byggnadsstil och att han slutligen sammanblandat andeliga och
verldsliga föremål; så måste man å andra med glädje
tillstå, att hai\ å de fem taflorna, hvilka föreställa
bibliska hufvudscenen nedlagt i de helupphöjda figurerna ett
lif och en värma, som endast frambringas af en
mäster-hand. Skada, att dessa figurer äro alltför små för att
kunna från golfplanen väl urskiljas. Enhvar torde
klarligen inse det opassande i ofvanberörda frontoner. Skulle
Christians namn sättas innanför och Frälsarens utanför?
Lagerkransen passade hjelten, men ej Försonaren.
Trappan, som är alltför grof, afbryter på ett störande säll
sidoskeppets helhet. Ehuru man i sednare tider mycket
klagat öfver sten- och marmorarbetens målning och
förgyllning, så kunna likvisst dylika tilltag försvaras med
många exempel från den klassiska konstens herrligaste
tider13). Men det ligger i sakens natur, att detta bör
ske med synnerlig varsamhet och urskiljning, helst uti
en helgedom, hvarest det hela röjer andakt och allvar
och hvarifrån allt fåfängligt glitter och prål böra, såsom
stridande mot grundidén, förvisas. Att man icke alltid
så gjort härstädes visar sig bäst å det ofvanbeskrifna
lejonet, hvars baktassar fått en hvit, men hvars
fram-tassar deremot en röd anstrykning. De ryktbare män,
hvilkas vapen förefinnas både på och jemte predikstolen,
voro på ifrågavarande tid domherrar i Lund, och de ha
förmodligen bekostat detta dyrbara konststycke.
Man försåg kyrkan fyra år derefter med en
ansenlig dopfunt, som fot hög består af messing. Denna
dopfunt, hvilken är rund, uppbäres af trenne små lejon
och siras med en förvillande mängd af godtyckliga list—
l3) G. Semper, Bemerkungen über bemälte Architeetur und Plastik
bei den Alten, Altona, 1834.
18*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
