Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’256
Dignus Nestoreos longum qui viveret annos,
Ni invida mors nobis præripuisset eum.
Jam velut hoc marmor perdurat semper in ævum,
Firmior est saxo gloria laudis el
Gloria viventi comes inviolata sepulto)
Atria coelolum meta laboris erit
MDLl
Sistnämnda år blef enligt Christian lll.s stadgande
sockenpresten vid Vårfrukyrkan i Köpenhamn Nils Plade,
Nicolaus Palladius; väld af kyrkoherdarna i Skånes städer
till superintendent i Lund; hvarpå han erhöll konungens
bekräftelse eller fullmakt. Han blef följande år efter en
undergången examen vigd i domkyrkan af sin broder
Peder Plade, hvilken var superintendent öfver Selands
stift. Nils Plade, som var nitisk i sitt embete, krönte
1559 konung Fredrik II i Köpenhamn. Han dog
följande år och fick sitt hvilorum nära sin företrädare 70).
Ingen minnesvård finnes efter honom.
Tyge Asmundsen, äfven sockenprest vid
Vårfrukyrkan i Köpenhamn, blef kort efter Nils Plades frånfälle
väld till hans efterträdare. Asmundsen, som 1561 blef
i domkyrkan vigd af superintendenten på Seland Hans
Albertsen, liknade den namnkunnige Eskil deri, att han
ledsnade vid sin befattning och med konungens samtycke
1577 afsade sig densamma. Båda sökte lugn, Eskil
från politisk oro, Asmundsen från låg förföljelse. En af
stiftets prester hade nemligen anklagat denne sin förman
för brottsligt umgänge med sin hustru. Ehuru denna
dåliga qvinna var det enda vittne, som i berörda sak
framträdde, så nödgades likväl Asmundsen fria sig med
värjemålsed. Den afträdande öfverherden höll under
stort tillopp af åhörare en afskedspredikan i domkyrkan,
hvarefter han några år såsom enskild man lefde i Lund
och begrofs i kyrkan 71). k hans grafsten inristades föl—
70) M. Matthias, p. 24!. Pontoppidan, Annal. Eccl. Dan. Dipl. Th.
1 s, 111. 71) M. Matthias, p. 242—244. Pontoppidan. Annal. Eccl.
Dan. Dipl. Th. 3. s. 112. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
